SoL 30

Den omoderna lagen.

Socialtjänstlagen 30 år. Hur gör man det läsbart? En underbar utmaning och det var inte så svårt att hitta vinkeln. Jag hade varit med hela resan och det var möjligt att skriva in sig själv i texten. Det kan vara ett farligt trick, men fungerade här. Socionomen 2012.

VAD HÄNDE MED SOCIALTJÄNSTSLAGENS MÅL?

Demokrati, jämlikhet och solidaritet är de övergripande målen i Socialtjänstlagen. Men verkligheten är en annan än när lagen skrevs. Ett betydligt mer komplext och fragmentiserat samhälle har vuxit fram. Socialarbetarna kämpar i motvind när staten drar sig undan.

 

Det var våren 1985. Göteborgs socialförvaltning hade ordnat en utställning om sin verksamhet.

Jag var där tillsammans med mina kurskamrater. Det var bara några veckor kvar, sedan var åren på Socialhögskolan över.

Nu skulle Vi vara med och förändra samhället. Medborgarna skulle mobiliseras. Grannskapsarbete var modeordet, samhällsplanering ledstjärnan.

 

Vi hade börjat läsa samma år som den nya Socialtjänstlagen (SoL) kom. Den första generation socialarbetare som helt och fullt skolats in i den nya lagstiftningen.

 

Lite längre bort stod en äldre man och låtsades läsa på skärmarna. Men jag såg att han lyssnade. Vi hade ett högt tonläge och gott självförtroende.

Så vände han sig om och log, lite roat, som han ville säga ”show us what you got”.

Det var Ivan Ottosson, tidigare expert i den socialutredning som ledde fram till SoL och nu socialdirektör på Göteborgs Socialförvaltning.

 

Själv hamnade jag i Angered. Ett förortsområde nordöst om Göteborg. Här planerades en förstad med närmare 100 000 invånare. Så kom oljekrisen och plötsligt var inte Sverige en tigerekonomi längre. Men rälsen var framdragen och under miljonprogrammets sista suck monterades höghusen ihop i stadsdelarna Gårdsten och Lövgärdet. Plötsligt fanns det lägenheter i överflöd trots att invånarantalet skulle stanna kring 20 000.

 

En septemberdag 2012 åker jag ut till Angered. Jag skall träffa Ulla Carlsson, min första chef. Hon har jobbat i Angered sedan 1972. I vår går hon i pension. Med mig har jag några frågor.

Vad har det blivit av SoL:s storslagna mål om demokrati, jämlikhet och solidaritet? Och vad har hänt med socialarbetarnas medverkan i samhällsplaneringen?

 

  • – Självklart fanns det stora förhoppningar när den nya lagen kom med sitt brukar och service perspektiv. Att den var något annat än de gamla lagarnas funktionsinriktade detaljstyrning. Det fanns ju en förhoppning om att kunna delta i samhällsutvecklingen och att vi som jobbade med detta hade en information som var viktig och som skulle följas upp.

 

Men det har inte blivit så mycket med själva påverkan i samhällsplanering. Det akuta, ordinarie arbetet med klienterna, tog över.

  • – Jag kan inte se att vi haft någon kanal för det, säger Ulla Carlsson.

 

Socialarbetares röst i debatten tystnade också när de radikala vindarna blåste över i början av 1980-talet. Kanske för att många fick och har fått klä skott för samhälleliga försämringar. Socialarbetare bygger inga hus, kan inte skapa sysselsättning för att minska arbetslösheten eller för den delen släcka brandhärdar i världen.

  • – Många har blivit brända av media. Skulden för att människor har farit illa i samhället har lagts på den enskilde socialarbetaren som tänker att jag har gjort så gott jag kunnat utifrån medel och uppdrag.

 

Trender har kommit och gått inom socialtjänsten under åren. Långsiktigheten har saknats. Det har dock blivit bättre. Nu letar man evidensbaserade metoder, fokuserar på vad som gör nytta.

Det har också skett en svängning avseende det förebyggande arbetet. Idag tillåter man sig jobba mer oregistrerat när man möter klienterna. Åren efter att SoL kom var det större fokus på myndighetsutövningen.

– Där har vi kommit tillbaka till det som var en ursprunglig tanke.

 

Dagens socialarbetare är väldigt målinriktade. Det var mer tid för diskussioner förr. Trycket har ökat.

  • – Arbetsledning vill att vi skall prestera och visa resultat, säger Ulla Carlsson.

 

Men demokrati, jämlikhet och solidaritet är inte så lätt att hantera. Vilka krafter skall man stödja?

Hon beskriver en dynamisk stadsdel, med människor från många delar av världen. Goda krafter som tillför mycket till civilsamhället. Men det finns också ungdomsgrupper som odlar ett ”vi och dom” – tänkande och där socialarbetarna själva blir utsatta. En skola där stora grupper inte når godkänd nivå. Ett lokalsamhälle där starka familjer har sina egna lagar. Hon möter människor som skulle vilja välja ett annat liv men där valet är omöjligt.

 

Det handlar fortfarande om en minoritet, det är Ulla Carlsson noga med att påpeka, men:

  • – Vi håller på att tappa stora grupper. Vi har misslyckats med integrationen. Barnfattigdomen är stor och vi hittar inga medel att jämna ut det. Det är så klart ett misslyckande utifrån Socialtjänstlagens mål och det är en farlig väg att gå för en stad att bli så olika. Det blir stora spänningar.

 

 

Några dagar senare söker jag upp en av dem som var med i det där utställningsrummet 1985. Idag är Gunnar Gillberg, filosofie doktor i Arbetsvetenskap. Efter tio år som socialarbetare sadlade han om och har i sin forskning skrivit mycket om mobilisering och vilka faktorer, kontextuella och strukturella, som möjliggör eller begränsar en människas livschanser.

 

Vad tänker han idag om SoL?

  • – Lagen byggde på idén om ett starkt samförstånd mellan medborgare och stat, att de hade samma intresse. Idag är statens roll så förändrad. Staten har inte samma räckvidd längre och då minskar tilltron.

 

Tanken med lagen var att det skulle finnas en jämlikhet i relationen mellan socialarbetare och klient, att man inte skulle behöva stå med ”mössan i handen”. En tillit till att socialarbetaren som individ kunde göra en professionell bedömning, att kunskap och kompetens fanns. Sedan fanns tillit till att klienten hade kapacitet att påverka sitt liv och hitta en individuell lösning. När tilliten inte finns uppstår komplicerade värderingsfrågor, menar Gunnar Gillberg.

  • – Kan man ha, och ska man ha, en dialog med någon som förespråkar könsstympning eller kvinnlig underordning? När nya värderingssystem konfronteras med idén om dialog och samförstånd kompliceras situationen avsevärt.

 

Samhället har blivit mer komplext och fragmentiserat. Nya grupper har kommit, vi har en annan arbetsmarknad, målet om full sysselsättning är övergivit. Globaliseringen har dragit in över Sverige och vi möter helt nya problem, fortsätter han.

– Vi var nog aningen naiva i vår föreställning om att förändra samhället. Förändring är svår att genomföra om den inte kommer underifrån. Folkrörelser är bra exempel på när det lyckas, likaså sociala företag och social kooperation.

– Socialtjänstlagen är ett väldigt tidstypiskt dokument. Tiden har sprungit ifrån den. Vi lever i en nyliberal era. Ansvaret har förts tillbaka på den enskilde. Solidaritet och samhällsansvar står inte högst på dagordningen idag.

 

 

 

Ulla Pettersson, professor i Socialt arbete, Stockholms Universitet och skrev 2011 boken ”Från fattigvård till socialtjänst”. Hon beskriver hur socialarbetare genom utomparlamentariskt arbetet påverkade lagstiftningsprocessen. Frivillighet, bort med tvånget, socialvård som service, helhetssyn, medverkan i samhällsplaneringen och förebyggande insatser lyftes in som viktiga förändringar.

– Man ville göra rent hus med det gamla, säger Ulla Pettersson.

 

Lagen ser hon som ett socialdemokratiskt projekt. Målen är de samma som partiets, demokrati, jämlikhet och solidaritet. Efter regeringsskiftet 1976 debatterades tvångsfrågan igen. LVM lyfts in veckor innan lagen träder i kraft.

 

Enligt förarbetena till lagen diskuteras frivillighetens gränser. Vems normer och värderingar är det som gäller? När krockar det individuella projektet med kollektivets intresse?

  • – Jag tar upp det och problematiserar det. Hur kan man säga att det är frivillighet om det bara är inom vissa gränser?

 

Den sociala kontrollen skall redovisas öppet och socialvården skall företräda kollektivets intresse mot krav på det individuella självbestämmandet som kan leda till att andra skadas står det i principbetänkandet.

Vad är då kollektivet?

– Jag utgår från att det är framför allt är kommunmedborgarna och dess politiska representanter.

 

Man kan fråga sig hur en ramlag som SoL skulle stå sig om exempelvis Sverigedemokraterna eller ett muslimskt fundamentalistiskt parti fick majoritet i en kommun. Vilka värderingar skall då gälla i kommunen? Vad händer då med demokratibegreppet?

 

 

Ett annat perspektiv har före detta socialdemokratiska statsrådet Bengt Göransson. Han har länge debatterat just medborgarens roll.

– Jag var tveksam till hur Socialtjänstlagen presenterades. Det fanns en affisch där en kvinna satt på en stol på ett tomt torg omgiven av statliga och kommunala institutioner, sedan kommer texten ”När sociala problem dyker upp. Socialtjänsten, en ny lag som ser till hela din situation”. Det var det institutionaliserade, omhändertagande samhället som visade upp sig.

– Han som godkände affischen hade aldrig tänkt att han skulle sitta på den stolen. Det är ett samhälle som delar upp medborgarna i starka och svaga.

 

Faran med att lämna över ansvaret åt staten är den inte alltid är välvillig. Orden stark och svag, kan bytas ut mot närande och tärande. I ett samhälle där vinstintresset och egoismen är drivkrafterna så riktas också udden direkt mot SoL:s portalparagrafer.

– Lagens goda ambition var att man inte skulle ha en välgörenhetsattityd. Men det är den attityden man odlar nu när man säger att fattiga inte skall behöva svälta. De starka känner att de har skyldighet att hjälpa de svaga medan de som pratar om närande och tärande hoppas slippa alls. Det är samma gruppindelning av människor.

 

Bengt Göransson, som representerar folkrörelsetraditionen inom arbetarrörelsen, menar att människor själva och tillsammans kan organisera sina liv.

Det finns ingen anledning att protestera mot lagens helhetssyn, menar han. Den hade många goda intentioner.

– Men min tes är att förmyndarskap är förnedrande även om förmyndaren är välvillig.

 

 

 

Bokhandeln har försvunnit från Angereds Centrum, skivaffären likaså. Där ligger idag en Kebab. Uppe i Gårdsten har det berömda bageriet som sålde finskt surdegsbröd lagt ner för länge sedan. Mellanstadieskolan Römosse är sedan några år tillbaka muslimsk friskola.

Nya grupper har flyttat in och det mångkulturella samhället ställer helt nya krav på socialtjänsten.

 

Jag frågar Ulla Carlsson vilken som är den stora frågan idag och svaret ger en vink om att det kanske är staten som skall ”show us what you got”.

  • – Det är boende frågan. Många familjer bor för trångt. Att bo trångt föder många problem och att inte ha ett boende är grundläggande. Dels är det större familjer och dels att man öppnar upp för släktingar som kommer senare. Vi traditionella svenskar hade kanske satt hårdare gränser men kulturen gör att man inte kan säga nej. Vi möter detta hela tiden men det är ett problem som socialtjänsten inte rår på.
This entry was posted in Signs.