ali_vs_frazier

Ali vs Frazier

Är man född på sextiotalet så har Muhammed Ali lämnat ett outplånligt intryck på en. Han var störst helt enkelt. Enormt beundrad. Min idol. Idag har jag en mer nyanserad bild av Ali. Och har fått en större beundran för Joe Frazier. 

Boxning är drama. Då, när tungviktsboxningen höll sig med en världsmästare, och när boxning var kampsportens Formula 1, så var fighten ofta omgiven av en tidsmässig markör. En spegling av vår tid där världsmästarens personlighet kunde läsas in i tidens ström. Så är det inte längre. Allt är för fragmentiserat idag.

Gick i GP hösten 2005, förstås.

 

Det har gått trettio år sedan The Thrilla in Manilla. Kanske boxningshistoriens brutalaste fight. Kulmen på en matchserie som handlade om mer än boxning. För vinnaren Muhammad Ali var det början till slutet. För Joe Frazier var det hans bittraste förlust och han förlät aldrig Ali.

Kvart i elva på förmiddagen, lokal tid, den 1 oktober 1975 äntrar boxarna ringen. Utmanaren Joe Frazier i mörkblå byxor. Mästaren Muhammad Ali som vanligt i vita byxor med svart revärer. Det är varmt, över 40 grader. Arenan ligger i Queson, någon mil utanför Manilla, Filippinerna. Det är fullsatt, 28 000 människor. Folk sitter på balkar under taket. Stämningen är uppskruvad, under de följande fjorton ronderna skall den komma att koka.

 

Ali är 1975 världen mest kända person. Han är beundrad för sitt mod både som människa och boxare. Redan 1964 tar han tungviktstiteln för första gången och håller den sen i tre år. Han är suverän, helt ohotad och räknas som den störste genom tiderna. Då inkallas han till tjänstgöring i Vietnamkriget.

Hur är det möjligt?

Detta är under rasmotsättningarnas tid i USA. Ali tar ställning och blir militant muslim. Går med i Nation of Islam som förespråkar ett segregerat USA med svarta på ledande poster. Han blir hatad av det etablerade samhället. Ali vägrar inställa sig. ”Jag har inget otalt med Vietcong”, säger han. Han fråntas titeln och stängs av från boxningen.

 

I Alis frånvaro har Joe Frazier vunnit titeln. Men han blir aldrig erkänd. Alla vet att Ali är den store mästaren.

Ali gör comeback 1970 och sedan är det dags för det första möte mellan Ali och Frazier. Matchen går i New York, 1971. Mediahysterin är total. Det kallas århundradets match och i förspelet finns sociala och politiska övertoner. Ali framställer Frazier som en Uncle Tom, en vit mans lakej. Han får Frazier att framstå som en svikare till den svarta kampen. Ett stöd för Frazier är ett stöd för ett vitt Amerika.

Frazier, som hjälpt Ali ekonomiskt och moraliskt, under dennes avstängning, blir djupt kränkt. Han – om någon – som kommer från fattiga förhållanden i södern – känner till och kan identifiera sig med den svarte mannens kamp för frihet.

Mot sin vilja blir Frazier den symbol som de som hatar Ali enas kring.

Frazier vinner den första matchen på poäng. Men han vinner inte det svarta Amerikas respekt.

 

Sedan tappar Frazier titeln mot George Foreman och förlorar också returmatchen mot Ali. 1974 blir Ali världsmästare igen efter en sensationell seger mot Foreman i Zaire.

I Manilla möts de nu för tredje gången.

Matchen böljar fram och tillbaka. De första ronderna är Alis. Frazier går hela tiden framåt och försöker komma åt med sitt monster till vänsterkrok. Ali jabbar vänster och stoppar Fraziers anfall med sin höger. Det ser ut att bli en lätt seger för Ali.

I femte ronden kommer Frazier tillbaka. Han anfaller ursinnigt. Under de följande ronderna är det Ali som retirerar, hänger mot repen.

Hatet driver Frazier framåt. Han vill åt hjärtat på den man som stämplat honom som dum, ful och dryg. Som skapat bilden av honom som en man som skäms för sin hudfärg.

 

– En av de stora paradoxerna med Ali, menar den amerikanske historikern Randy Roberts, är att Ali, som bekände sig till en ideologi som ringaktade vita människor, bara var kränkande mot svarta motståndare. Att förneka den kränkning som Ali utsatte Frazier för är att fortsätta kränka Joe Frazier.

 

I tolfte ronden vänder det igen. Fraziers ögon svullnar, han ser inte slagen längre. Men matchen skall pågå i två ronder till. Bägge boxarna är uttorkade, på gränsen till kollaps. Efter fjortonde ronden ber Ali sekonderna skära av honom handskarna. Angelo Dundee, Alis tränare, vägrar.

I den andra ringhörnan utspelas en akt av mänsklighet. Mot Fraziers vilja så stoppar hans tränare Eddie Futch matchen. Frazier är slut, har inga reflexer kvar och en sista rond skulle kunna skada honom allvarligt.

När Ali får höra att matchen är över kollapsar han.

 

Varken Ali eller Frazier når upp till samma standard igen. Frazier lägger snart av. Ali fortsätter tio matcher till men snabbheten och reflexerna är borta.

 

 

Idag är Ali 63 år. Han lider av Parkinsons syndrom och har svårt att tala. Ali menar själv att matchen mot Frazier kan ha varit den utlösande faktorn. Han träffades av 440 slag.

Han är en levande legend som möter stor respekt och kärlek världen över. Ali har sagt att allt snack var en medveten strategi att skapa PR kring matcherna. Han har inget otalt med Frazier.

Men Frazier har inte förlåtit Ali. Även om han lever ett gott liv i Philadelphia är han fortfarande bitter. I en intervju med boxningsskribenten Thomas Hauser är han oförsonlig:

– Ali sa fel saker, därför har Gud tystat honom. Se på honom idag, det var jag som gjorde honom sån.

 

Källor: Thomas Hauser ”Muhammad Ali – his life and times” (1991), Thomas Hauser ”The unforgiven” Observer Sport Monthly (2005)

 

 

Fem klassiska VM-matcher i tungvikt

 

Jack Johnson mot Jim Jeffries, 4 juli 1910

Jack Johnson är den förste svarte tungviktsmästaren. Hatas av ett rasistiskt USA som kallar in den vite f.d. mästaren Jim Jeffries för att sätta Johnson på plats. Det slutar med en överlägsen vinst för Jack Johnson och hela USA:s svarta befolkning jublar. Johnson tvingas i exil.

 

Gene Tunney mot Jack Dempsey, 22 september 1927

Den långa räkningens match. Dempsey är tjugotalets Tyson. Anses oövervinnlig men blir utmanövrerad av den intelligente Tunney. I returmatchen träffar Dempsey men Tunney räddas av att domaren räknar långsamt.

 

Joe Louis mot Max Schmeling, 22 juni 1938

Hitler-tyskland rustar för krig och svarte Joe Louis hyllas av hela USA när han sätter tyske Schmeling på plats redan i första ronden. Schmeling, som aldrig var nazist, blev senare god vän med Joe Louis.

 

Muhammad Ali mot George Foreman. 30 oktober 1974

Ali är 32 år gammal och anses chanslös mot den store Foreman. Matchen går i Zaire och Ali överraska med en sensationell och livsfarlig taktik. Han hänger på repen och låter Foreman slå sig trött. Knockar sedan Foreman i åttonde ronden. Direktsänds i svensk radio.

 

 

 

 

 

 

This entry was posted in Signs.