maten-rockar-fett

Maten rockar fett

Man bör skriva ett matreportage. Det tillhör grundkursen. Lägg sedan in lite musik, lite salong, lite mytbildning och en stylist som riggar upp scenen. Sedan kan du hoppas på bra historier medan du försöker äta maten.

 

GP Två dagar 2012

 MATEN ROCKAR FETT

Rockhistorien är fylld av skrönor kring mat och dryck och få har ju möjlighet att testa världens alla kök som turnerande musiker. Ständigt på väg mot en ny spelning och ett nytt restaurangbesök.

P3 guld nominerade In Flames basisten Peter Iwers bjuder kollegorna på en lyxig Beggars Banquet på egna krogen 2112. Samtidigt gräver GP i musikhistorien och hittar både det ena och det andra. Bland annat Keith Richards förslag på en lyckad mosbricka. 

Peter Iwers, basist i metalbandet In Flames, ser nöjd ut där han sitter med en öl i handen. Vi sitter i VIP-rummet längst in i restaurangen. Det är lite backstage-känsla över rummet. Skinnsoffor, dämpat ljus och på väggarna hänger foton av olika celebriteter inom musikvärlden.

2112 blev resultatet av det samtal han hade med bandkollegan Björn Gelotte på ett hotellrum i Taiwan för ett år sedan.

  • – Vi pratade om vad vi skulle göra efter tre års turnerande. Jag ville öppna en restaurang, han en pub. Det blev det här.

 

Han ville inte skapa ett hårdrockshak utan ett lugnt ställe där han kunde odla sitt matintresse när han var hemma i Göteborg.

– Idag när vi turnerar så hänger jag mycket hellre i en skön hotellbar och äter gott än går på rockklubb.

 

 

Så kommer resten av de inbjudna gästerna, sångerskorna Lisa Pedersen, Ian och Jenny Silver samt gitarristen i Soundtrack of our Lives, Ian Person. Alla verksamma i olika musikgenrer, men just matintresset delar de med Peter Iwers.

 

Lisa Pedersen, sångerska med kritikerrosade plattan Heart monster fear machine, menar att maten har en viktig social roll när man ligger ute på vägarna. Det är en möjlighet att skapa lite struktur i en rutinlös tillvaro.

  • – Den blir helt central, en höjdpunkt och ett tillfälle att leva ett normalt liv, säger hon.

 

  • – Dessutom är det ett sätt att ladda batterierna för att orka med sena kvällar och tidiga morgnar, säger Jenny Silver, sångerska med 20 års turnerande i bagaget.

 

Förutom spelningen blir jakten på ett bra matställe gärna dagens höjdpunkt. Ett utmärkt tillfälle att ta del av ett lands matkultur.

  • – Det blir en grej att leta efter det lokala köket. Att exempelvis ta sig en bit utanför München och försöka hitta den perfekta schnitzeln, säger Ian Person, för att i nästa stund minnas en het jamaicansk gryta på kyckling och get på en bakgata i Washington.

 

Han beskriver sig som en matnörd, som satsar en stor del av gaget på maten. Men även en gourmand kan ibland hamna i oväntade situationer. Ian Person berättar:

  • – Vi var på väg upp till en festival i Mongoliet. Det var becksvart ute, inga lampor. Vi pratar bondvischan i Kina nu och det kändes som man var med i Tintin. Men vi hade rest långt och behövde äta något. Restaurangen såg ut som en stor lagerlokal, där en kvinna i rosa cowboyhat satt och sjöng karaoke på sjukt hög volym. Inne i lokalen fanns stora akvarier med den fisk som skulle serveras. Problemet var bara att fisken flöt upp och ner.

 

Hur gick det då?

  • – Jo, hungern är den bästa kryddan. Vi tog in vad de hade och åt det som gick att äta.

 

Hur är det då med det som förväntas stå i logen, den så kallade ridern? Inte så upphetsande visar det sig. Ingen är så sugen på mat innan det är dags för entré. Lite ost och charkuterier på sin höjd.

  • – Jag äter gärna något sött innan jag går på, säger Jenny Silver,

Ian Person tar en espresso, Lisa Pedersen lite vatten och Peter Iwers Champagne.

 

Efter giget är en annan sak. Då kan suget efter mat och en öl eller två komma. Adrenalinet pumpar. Men det gäller att hålla igen.

  • – Vi åker så mycket. Då håller det inte med lördag hela veckan, säger Peter Iwers som i januari reser iväg med In Flames på en sväng runt halva jorden och spelar 41 gigs i Nordamerika, Australien och Sydafrika.

 

Samtalet kommer in på matställen och olika maträtter. Tips och råd byts. Någon minns en grillad nyfångad fisk med vitlök och salt i Portugal, En annan en mjäll fjällripa i Tromsö, en Kobebiff i Japan. Varför inte ekologiskt vällagat på Majas i Varberg?

 

Det är dags att ta sig ut till det dukade bordet i restaurangdelen. Där väntar en lyxvariant av ”the king of the road”, hamburgaren, nu utbytt mot anklever. Djupa suckar av vällust hörs runt bordet. Och sedan kommer huvudrätten. Nya suckar. Till den serveras ett Shiraz vin som bär Motorheads namn.

Det är inte så underligt som det låter. Allt fler musiker blir involverade i matbranschen. De har ett varumärke som går att odla.

 

Åker du till Australien kan du köpa en flaska Back in black Shiraz eller varför inte en Hell Bells Sauvignon. AC/DC har i samarbete med australiensiska vinfirman Warburn Estate tagit fram en vinkollektion.

Rolling Stones har lånat ut sitt namn till ett Merlot vin som heter Forty Licks. Kiss har både ett rödvin och en ölsort till försäljning. Ebbot i Soundtrack of our Lives har blivit förärad en egen Ale från bryggeriet Ocean. Till ankleverburgaren dracks In Flames sångare Anders Fridéns egna öl, Frequenzy.

 

Slår du på TV:n står Plura Jonsson från Eldkvarn där och lagar mat, samtidigt som han ger ut böcker om matlagning.

 

 

Något har hänt. Fokus har förskjutits. Läser du biografier om musiker så kommer du att märka att det inte bara handlar om musik och ohälsosamt leverne längre. Keith Richards, av alla människor, ägnar flera sidor åt mat i sin självbiografi ”Life”. Om det i tidigare biografier om Keith mest stod om hur han halsade exklusivt vin och hällde HP-sås på allt som den stackars kocken serverade, så delar Keith nu med sig hur man gör korv med mos på bästa sätt. (Se receptet här intill) Var vaken på det finstilta: korvens kvalité´ och vinägern.

Keith Richards mosbricka

  1. Köp färska korvar.
  2. Stek upp en blandning av lök och bacon, krydda.
  3. Koka potatis med en skvätt vinäger, lite hackad lök, ärtor och morötter. Salta.
  4. Ta en kall stekpanna och värm sakta upp korvarna. Lägg i lök och bacon.
  5. Mosa potatisen, ta upp korvarna med tillbehör. Servera med HP-sås.

Innan du börjar googla efter en slaktare som säljer färsk korv så kan du fundera lite på begreppet mognad.

En av Keith Richards egenheter är att det alltid skall stå en Shepards Pie i logen innan konserten. Vid ett tillfälle hade någon redan ätit av köttfärspajen när Keith kom till logen. Trots att ett helt stadium satt och väntade vägrade Keith börja spela innan en ny paj levererats.

Numera levereras alltid en Shepards Pie till Keiths privata loge. Inte för att han äter den – Keith har sin egen rytm och äter när han är hungrig, gärna klockan tre på natten om så är fallet – men för att … ja, för att den skall vara där helt enkelt. Keith vill bara skära skorpan.

 

En annan gigant som har turnerat mer än de flesta är Bob Dylan. Trots sina 70 år är han fortfarande ute på sin ”Never ending tour”.

Dylan är för övrigt också involverad i vinbranschen. Tillsammans med italienska Fattoria Le Terazze, har han tagit fram två rödvin under namnet Planet Waves och Visions of J. Finns att köpa i USA till det facila priset av 370 respektive 440 kronor.

 

Dylan sände för några år sedan en radioshow i USA, Theme Time Radio. Varje program hade ett tema. Frukt, kaffe, sötsaker, drycker och mat avhandlades i varsitt program

”Ibland när man tittar på en meny är det svårt att välja men så är livet, fullt av svåra val”, sa Dylan och gav tips på bra restauranger, recept på drinkar och maträtter.

Du får lära dig blanda en Bloody Mary eller en MintJulep Dylan – style och ta del av Dylans förslag på hur köttbullar skall tillagas.

Samtidigt grävde han djupt i världens musikskatt och spelade passande musik. Rolling Stones dyker överraskande upp med en reklamjingle för Kellogs Rice Crispies.

(Här kommer Bob Dylans recept)

Bod Dylans Bloody Mary

  1. Fyll glaset med drygt 1.5 dl god tomatjuice.
  2. Töm i rejält med vodka, Dylan själv brukar ta minst en åtta.
  3. En tesked pepparot
  4. Lite Tabasco
  5. En tesked Worcestershire sås
  6. Juice från en halv lime
  7. Lite havssalt och lite nymald svartpeppar
  8. Stoppa i en selleristjälk och ”sätt på en Willie Nelson skiva och koppla av”.

 

alternativt Dylans Mintjulep

1. Lägg 4 mynta kvistar, 1 tesked florsocker, 1 tesked vatten i ett Collinsglas. 2. Fyll på med krossad is. 3. Töm i minst en åtta Bourbon, garnera med en mynta kvist. 4. Koppla av med lite musik, ”Efter två, tre drinkar låter allting bra”, tipsar Dylan.

Tänk också på vad Dylan säger: ”Alkohol dödar allt levande och bevarar allt dött”.

När du känner dig utvilad kan börja laga köttbullarna enligt följande recept.

 Bob Dylans köttbullar

 3 hackade vitlöksklyftor

500 gram blandfärs

Drygt ½ dl parmesanost

9 krossade saltiner (ostkex)

½ tesked salt, svartpeppar, oregano, torkad basilika och 1 matsked färsk persilja.

Blanda i en bunke.

 

Rör ihop 1 ägg, 1 tesked tomatpure och drygt 1/2 dl vatten i en annan skål.

 

Blanda ihop och forma relativt stora köttbullar.

Stek i olja på medelvärme så att bullarna får fin färg, cirka fem minuter.

 

Letar man runt lite – med eller utan Dylans hjälp – så uppvisar musikhistorien en blandad kompott. Inom tidig gladlynt R&B kan sångerna handla om allt från potatischips, fruktsallad och fläskkotletter.

 

Bland de mer moderna musiken finns exempel på hur man äter varm korv, Detroit Cobras: ”(Watch me eat) Hot Dog”, recept på hur man lagar mexikansk mole, Lila Downs: ”La Cumbia Del Mole ” eller hur man genom en bananpannkaka visar sin kärlek, Jack Johnson: Banana Pancakes”.

Men mest verkar musikvärlden skriva om öl och whiskey och berör då både alkoholens glädje och helvete. John Lee Hooker sammanfattar det hela i ”One bourbon, one scotch, one beer”

 

Och tittar vi på vilka maträtter som är mest omsjungna så vinner nog kycklingen, tätt följd av hamburgaren. Vilket för oss in på en verklig hamburgerälskare som faktiskt också har spelat in en låt som heter ”Smorgasboard”. Men som alltid i musikvärlden så är det en dubbeltydig titel.

 

Det går ju inte att komma ifrån Elvis Presley när man skall skriva en artikel om mat och musik. Hur kunde en man med så gudabenådad talang ha så dåliga matvanor?

Tröst är kanske en förklaring. Klassbakgrund en annan.

Elvis Presley hade det tufft de sista åren av sitt liv. Hans skivor sålde inte längre, han satt fast i ett kontrakt som tvingade honom att uppträda runt om i USA. Han hade ett stort entourage som hängde runt honom på Graceland och han behövde få in pengar.

Jag ringer upp Göran Blomdin, president i Elvis officiella fanklubb i Sverige. Han låter bekymrad när han pratar om Elvis sista tid i livet, augusti 1977.

  • – Han hade ju högt blodtryck och hade gått upp mycket i vikt. Han hade behövt vila men var pressad av en kommande turne´.

 

Sedan comebacken 1969 hade han gjort 1200 shower. Elvis var utmattat och deprimerad sommaren 1977. Han tillbringade den mesta av sin lediga tid i sängen. Var beroende av tabletter och missbrukade mat.

Sju år tidigare hade Elvis blivit utnämnd till sheriff av President Nixon, ja till och med CIA-agent med rätt att jaga narkotikabrottslingar. Han var stolt över det, gillade att klä sig i polisuniformer. ”Har du någon favoritgrupp”, frågade en journalist en gång. ”Los Angeles Police Department”, svarade Elvis.

 

16 augusti 1977 var Elvis så utmattad att han knappt kunde stå på benen.

– Han hade gjort en rotfyllning och fått starka smärtstillande tabletter, berättar Göran Blomdin.

Senare samma dag kvicknade han till och spelade förvånande nog squash en stund innan han gick och la sig. Som sällskap tog han med sig sin flickvän Ginger Alden och … en ostburgare. Han dör av hjärtinfarkt på toaletten.

 

Det senaste året hade Elvis matvanor gått helt överstyr. En röra av mosad potatis, bacon, tomat och sauerkraut var standarddieten.

Elvis, som kom från fattiga förhållanden, var uppvuxen med den mat hans mamma lagade, traditionell Southern food, eller för att använda den afroamerikanska betäckningen Soulfood.

Utmärkande för denna mat – som är en mix afrikansk/indiansk och europeisk kokkonst – är att den är smakrik, fet och stabbig. Maten panerades med kryddat mjöl och friterades i ister eller olja.

Man använde de mindre fina bitarna av grisen, kon eller kycklingen, tog vad man kom över helt enkelt. En av Elvis favorit rätter var förresten panerad ekorre, också detta traditionell mat från södern.

Southern food blir begriplig om man förstår att den vuxit fram ur nöd och att den är anpassad för att överleva 18 timmars pass på bomullsfälten. Men särskilt nyttig ur hälsosynpunkt är den förstås inte om man tillbringar all ledig tid i sängen.

 

Elvis bidrag till mathistorien är väl Elvis bananmacka. Serveras den när Elvis fanklubb har möten?

  • – Det gör den. Den är ett måste och den gör alltid stor succe´, säger Göran Blomdin och ger receptet. (Se recept här intill)

Elvis bananmacka

 

  1. Ta två vita brödskivor, stek dem i rejält med smör,
  2. bred på jordnötssmör och skiva en banan över,
  3. välj mellan knaperstekt bacon och senap eller jordgubbsylt och grädde,
  4. Slå ihop och ät.

 

Som efterrätt kan du alltid prova en annan av Elvis favoriter.

 

Smoothie alá Elvis

 

  1. Kör ner en ¾ skalad banan i mixern tillsammans med 2 teskedar jordnötsmör, ta två skopor vaniljglass och 2 cl mjölk.
  2. Mixa och garnera med det som är kvar av bananen.

 

Glöm inte att ta en lång promenad. Hoppa över squashen om du är otränad.

 

Tillbaka till 2112. Samtidigt som en Bloody Mary anländer mellan huvudrätt och efterrätt pratar vi lite om alla dessa märkliga historier. Varför lever de kvar?

Kanske är det ett sätt att positionera sig. Att sälja en livsstil som är få förunnat. Att var musiker är att vara utanför i många situationer. Arbetstider och resor gör att vanliga tider inte fungerar. Det utanförskapet kan också odlas på gott och ont. Men störst orsak till alla excesser är säkert missbrukrelaterat.

  • – Det finns ingen som klarar av att knarka, de flesta dör, så är det bara. Det är en romantisering av konstnärsmyten, säger Jenny Silver.
  • – Det är väldigt få svenska band som hamnar i den fällan. Det kanske är jantelagen, vi är inte så lättimponerade, säger Ian Persson.

 

De flesta stora namnen är rätt trevliga personer. De har inget behov av att spela stjärna. Att halsa en flaska Chateau Latife Rotschild blir bara löjligt.

  • – Det är sådant man gör när man är 20 år och ändå inte har råd med det, säger Ian Persson.
  • – Det är förresten bara Champagne som skall halsas, säger Jenny Silver.

 

Som en hyllning till rockhistoriens med kända rätt kommer en slimmad variant av Evismackan in. Alla är mätta och belåtna.

Livet som musiker är ett jobb som måste skötas som för oss alla, men det har sina guldkanter.

 

Det har börjat skymma. Peter Iwers måste iväg och hämta på dagis. Ian Person skall hem och förbereda en tjärknul på högrev.

  • – In med den i ugnen ett dygn, Låt gå upp till 58 grader. Häll på en Guinness efter ett tag.

 

The food must go on.

This entry was posted in Signs.